Ännu en dag hemma. Tjejerna är fortfarande sjuka. I morgon kommer dock min man ta över vabbandet. Så jag ska åter till arbetet. Det har varit lite sömn så jag känner mig rätt sliten.. Inser här och nu att jag måste börja ta hand om mig själv. Var i morse och lämnade stora barnen på skolan och dagis. Min man som jobbar nattpass tog hand dom små tjejerna. När jag lämnat dem, tog jag vägen förbi mitt eget lilla favorit fik. Ni vet där personalen är trevlig på ett lite personligt sätt och där man får riktigt gott kaffe.  Satte mig ner och funderade vad jag vill med livet. Har framför mig  en paus mellan två jobb och jag vill verkligen känna att jag lever i harmoni med den jag är och vill vara.. Ni andra, lever ni i harmoni med den ni är ? Ni som gör det /försöker har ni några konkreta tips? Hur gör man ???? 

Brännheta pannor och barn i famn, borde få armmuskler av allt bärande, eller? Dagen bara försvann... Har bytt i sängarna men det är också allt. Tänker på carpe diem , kanske inte idag. Men det kanske räknas att vara med sina barn även om vi bara suttit och kramats? eller de har "hjälpt" mig att byta i sängarna? Beslutar här och nu att det faktiskt räcker som prestation idag. MEN tusan jag har ju faktiskt börjat blogga idag. Jag är dessutom datanörd transversus, dvs jag är ingen höjdare på datorer så DÅ måste jag vara nöjd med denna dag! :)

Hej alla bloggare!

Jag är 38 år och har idag beslutat mig för prova på detta spännande sättet att kommunicera ! Kan tänka mig att det i början blir en beskrivning av mitt livs ups and downs i någon form som påminner om dagboksanteckningar...Allvar blandat med humor. Så som livet faktiskt är. Jag är läkare och blir legitimerad i slutet av månaden... Har 4 barn och make. Den största går i ettan och de minsta använder fortfarande blöjor..  Idag vabbar jag för de minsta har feber och hosta. Kräks upp slem. Hm. Kan inte säga att de belv glada på jobbet då jag ringde idag igen och sa att jag inte kan komma åter än. Ska ringa igen i morgonbitti för att meddela hur det blir på torsdag. Har nu avbokat massor av patienter och det känns ju aldrig bra...

Lider av fröken duktig läkar-syndrom antar jag. Andra får var sjuk , bara inte jag eller mina barn.... 

Bilden symboliserar min förkärlek till Kaffe, detta livselexir som gör att dagen inte blir allt för tung.  Hjärtanen har min man gjort av skummet. Jag har inte lyckats än,får mest karusell känsla då jag drar runt med skeden. 

Kram på alla som nu ser detta  inlägg,

Vabbande läkare